Så, jag har bestämt mig att sluta blogga på denna blogg, dock kommer jag ej ta bort den eftersom det kan vara kul att gå in och läsa ibland!

tråkigt, men allt varar ju inte för alltid.

Tiden bara rusar iväg och snart har vi varit ägare till Texas i en hel månad!

Sjukt vad allting går fort...

Förövrigt har det inte blivit så mycket uppdateringar, av anledningen att jag inte är hemma på dagarna (jag har fullt upp med en turné för tillfället) vilket gör att jag inte har särskilt mycket att skriva om då jag inte riktigt vet vad som händer här hemma...

Jag uppdaterar mest om det viktigaste, och däremellan händer det inte alltid så mycket. Det rullar på helt enkelt, vi sover, äter, leker och busar. 

Livets gång helt enkelt, och Texas verkar ju nöjd.

Själv var jag inte med när pappa var med honom till veterinären, men enligt pappa hade allt gått jätteenkelt och bra!

Jag får skriva och berätta lite bättre när jag vet precis vad som hände där borta, pappa kan inte berätta just nu...

Och så till det lilla orosmomentet tassen!

Det är definitivt inget allvarligt så missuppfatta mig inte, men det är ju lite olyckligt att T skulle behöva ha ont (även om det bara var för en kort stund)

Vi var bara ute på altanen och lekte lite med ett par korvbitar och när vi skulle ner på gräsmattan missade han de små trappstegen ner från altanen och hoppade istället rakt ut i luften med blicken på korven och landade lite snett med vikten på ena framtassen. Han gnällde lite grann och haltade, men det gick över lika fort!

Annars är allt bara bra med honom, han väger strax över 9 kg och är så pigg och glad!!

Han har charmat alla på pappas jobb, och inte har han svårt för att få folk att stanna när man är ute på promenader med honom inte ;)

Han har tametusan blivit större, bara på dessa dagar och mentalt verkar han också ha växt. Han är t ex nästan (med betoning på nästan) rumsren, bortsett från några små olyckor!

Jag har verkligen saknat min lille älskling, så det var jätteroligt att träffa honom idag! Han blev helt galen, han ylade och skällde och hoppade nästan omkull mig för att sedan slicka mig i ansiktet.

Åh, det var ett lyckligt ögonblick må jag säga!

Just nu ligger han vid mina fötter och drömmer, hehe. Han sover jättedjupt och är helt slut efter en massa bus ute i trädgården.

Det kommer nog lite mer bilder senare! :)

här är vi i vattnet och plaskar på...

är han nå söt eller?

Här har han stånd på en fågelvinge, wiihou!

TVÅ ggr har lillpojken kissat på tre ben när vi varit ute med honom! Ingen stor sak egentligen kanske, men nog blir man ju lycklig när man ser att utvecklingen går framåt!

*Stolt matte, mwhihi*

(jag håller på att ladda upp bilder från stugan just nu, det kommer alldeles strax!)

Tror ni att han har nå roligt? 

Haha, vi har två stycken bushundar hos stuggrannen, och tillsammans har dom tokat på.

Han har bland annat prövat på att bada i sundet som ligger precis nedanför stugan, och han tvekade inte en sekund!

Dock blev det lite jobbigt när vattnet gick över magen, så han höll sig till den gränsen.

Kaxig är han i alla fall, han far runt och ska kolla på allt som kommer i hans väg. Myror är enligt honom mycket spännande, men lite irriterande när dom sätter sig på nosen. (Sådant får man räkna med om man går runt med nosen i backen!)

Han har även fått lukta på ripa = jättespännande!

Ja, ni ser ju själva...

Vi fotograferar för fullt, bilderna kommer någon gång till veckan! :)

iris går lite tveksamt fram och nosar på den sovande lilla grisen...

efter ett tag smyger hon vidare och sätter sig på avstånd och tittar vidare...

Men när Texas vaknar får hon nog och springer ut i hallen, och såklart följer Texas efter...

Trots att Iris i stort sett blev inträngd i ett hörn av Texas tog hon det väldigt bra, fast hon hade en låg profil hela tiden. Hehe

Annars går allting bara bra! Han har ju fortfarande dom där valpbiten i sig, ibland blir det att han hoppar och biter när man är ute och rastar honom, ibland inne. Vi försöker avvänja det så gott det går, men det är klart att det kommer sitta i ett tag!

I skrivande stund biter han helhjärtat sönder ett gammalt gosedjur och han verkar ha frukansvärt kul! ;)

Iris å andra sidan verkar inte ta illa upp, tur det åtminstånde. 

Här har vi en bild på Iris! :) Jag ska försöka fixa en bild på både Iris och Texas (!) 

Vi får se hur det går...

Ella är en jättefin och go´ hund som jag tyvärr inte kommer ihåg åldern på. Något säger mig att hon är fem år? Stämmer det?

Jaja, strunt samma :)

Texas blev helt överlycklig när han fick syn på Ella som min käre vän Linnea var ute med, samtidigt som jag var ute med Texas. Han hoppade och drog i kopplet så att jag trodde att han skulle få syrebrist, och jag försökte lugna ner honom så gott det gick, hehe.

Han skötte sig bra i alla fall, Ella var till en början lite avvaktande och visade tydligt vart skåpet skulle stå. Men efter det var det inga som helst problem, dom skuttade på och lekte tillsammans! Jätteroligt, enligt mig och Linnea som lääänge planerat att gå ut med hundarna tillsammans! Förhoppningsvis blir dom riktigt goda vänner :)

Tyvärr glömde jag att ta kameran med mig, men till nästa gång ska jag försöka ha det!

Det funkar inte att ladda upp bilder för tillfället, det gick bara att ladda upp tre...

Ska försöka fixa fler bilder senare idag, annars får ni helt enkelt nöja er med dessa.

Iris heter vår katt och är tre år gammal. En mycket liten och nätt katt som är otroligt snäll och kelig - så länge hon är inne i huset! När hon är utomhus, alltså ute på jakt, då finns ingen tid för kel. Nej, då är svansen uppburrad och hon springer fort som bara den. Inte en chans att Texas skulle hinna med henne, hehe.

Ja, iallafall!

Första mötet mellan dom två var faktiskt inte så dramatiskt som vi kanske föreställt oss. 

Texas satt inne på vardagsrumsgolvet och blev ompysslad av familjen, när Iris plötsligt kom in från altanen och in i vardagsrummet. Hon tvärstannade precis innanför dörren, chockad och förvånad! Texas har inte ens märkt henne än, men det gjorde han ganska snart. Fort var han på benen och skulle gå fram och nosa, men Iris flydde förskräckt in i köket och in under köksbordet. Texas sprang efter, men stannade med ett par meters mellanrum. Sedan hände inte så mycket, Texas tappade intresset efter ett tag men höll ändå ögonen öppna och följde hennes rörelser så fort hon gick någonstans. Iris smet ut igen efter kanske tio minuter, och nästa möte fick de inte förrän ett par dagar senare i trädgården...

Jag skriver mer senare! :)

Men det krävs såklart både tid och tålamod, och så måste man ju ha förstående för att han bara är valp än så länge :)

Jag ska ladda upp bilder lite senare, pappa fick lite hjälp när han tvättade badrummet här om dagen nämligen ;)